Det absolut roligaste i mitt yrke är att spökblogga. I vissa fall är det riktigt klurigt då jag måste sätta mig in i stil och form på bloggen eller försöka förmedla ett visst budskap utifrån vissa ramar. Det är en utmaning och fantastiskt roligt – inte minst när jag går tillbaka till bloggen ett tag senare för att se om någon interagerat med inlägget. Har någon klickat på like, någon kommenterat eller delat?
I de flesta fall har jag återkommande uppdrag där jag står för de flesta inläggen på en blogg men där bloggägaren står som skribent. I dessa fall kan jag absolut inte berätta att jag skrivit texten då det ska framstå som att personen gjort det själv.
I andra fall skriver jag bara enstaka inlägg till vänner inom branschen som vill uppdatera sin egen blogg men inte riktigt har tid. Ett sådant uppdrag fick jag för en vecka sedan och det enda som var klart var att bloggaren ville att jag skulle skriva om ”toppljud” (han länkade till en artikel). Efter att ha läst ett par tidigare inlägg så kopplades min kritiska ådra igång och resultatet blev ”Ekonomiska toppljud” med en stark känga mot vissa företag.
Nu har jag självklart fått G från bloggägaren att skriva här att jag skrivit inlägget. Annars skulle jag absolut inte gjort det. Men det är roligt att för en gångs skull kunna visa hur det kan se ut. I detta fall en miniblogg om ekonomi som kanske inte får speciellt många interaktioner. Ska nu sätta mig och läsa Svd, jämföra artikeln mot fakta sedan förra året kring en ”företagsfråga” och sätta ihop ett inlägg som får betydligt fler läsare. Lite mer grävande skribenteri (säger inte journalistik) men det är just det som tjusningen. Jag får ha en bredd på artiklar, ämnen och spökbloggningar.
Hörs och ses. Kanske ser du mina artiklar oftare än vad du vet. För du vet inte alltid vem som skrivit vad på nätet…